Vi återses i början av Juli med bilder och berättelser.

Ladda ner

Circles

Text

You have never asked for anyone’s permission
when it comes to barging straight into one’s life
but I have never had regrets for your decision
and to be honest maybe it was also mine

We can’t turn back time
and that’s fine

I had never been afraid of my tomorrow
until the day I wouldn’t see you for a while
but I have never felt as certain of the future
as the moment when you looked into my eyes

Piercing through my hide
with a smile
(Piercing through my hide)

All the darkness all the grime
in the end it was sublime
I would never leave behind
all the pictures in my mind

If I did I’d run aground
and I never would have found
all this beauty all around

I would never have been broken into pieces
if our lives had never come to intertwine
but I would never leave my never-ending circles
if it wasn’t for the guidance of your shine

We can’t turn back time
and that’s fine
(We can’t turn back time)

All the darkness all the grime…

Mina uträkningar har jag slängt ihop baserat på lättillgänglig demografisk och ekonomisk data från olika statistikdatabaser (Nationmaster , SCB och WolframAlpha). Det är en mycket förenklad bild, men jag tror att den kan ge en någorlunda god överblick på världsekonomins potential.

Världens BNP ligger på cirka 46 600 000 000 000 (46.6 biljoner) US-dollar. Detta är alltså summan av värdet av all dokumenterad produktion. Notera att en stor del av den faktiska produktionen i världen inte är inräknad, särskilt från fattigare länder, där lokalt utbyte av tjänster och varor är vanligt. För att vara lite konservativa i beräkningarna antar vi ändå att det är den faktiska summan.

I hela världen bor det 6.79 miljarder människor (år 2009). Delar vi BNP med invånare i världen kan vi få ett globalt BNP per capita, alltså hur mycket som produceras per person, men det är ganska intetsägande. För att få en lättförståelig bild bör vi jämföra lön i nutid med potentiell lön i den tänkta utopin.

Låt oss säga att alla som arbetar delar på lönen från produktionen. Om vi skapar denna framtidsutopi efter modell Sverige så är 54 % av befolkningen i arbete. Detta ger en inkomst på 90 990 svenska kronor per arbetare och år, före skatt.

Per arbetande person skulle hela 62 670 kr per år gå till sjukvård av svensk modell, men det är ingen liten sak att åstadkomma för hela världens befolkning. Kvar har man 28 320 per person och år. Det är inte mycket med svenska mått och har ännu inte betalat exempelvis utbildning eller underhåll för alla som inte arbetar (barn, sjuka och gamla).

Vi har dock bortsett från hur slösaktigt det svenska samhället är. Svenskar lever i små hushåll, istället för att vara flera som delar på hyra och prylar. Svenskar skickar iväg sina äldre för att omhändertas av proffessionella istället för att låta dem bo med familj och vänner. Svenskar slänger och köper nytt istället för att spara och laga. Svenskar använder personbilar istället för kollektivtrafik.

Vi har också bortsett från hur kostsamt det kapitalistiska produktionssättet är, med ständig arbetslöshet, stor byråkrati, produktion som inte utgår från behov, nedbrytande arbetsförhållanden som påverkar hälsan negativt (och därmed ökar sjukvårdskostnaderna markant, bland annat genom den alkoholkultur som är nära förknippad med lönearbete).

Slutligen har vi inte räknat med hur teknologiska och vetenskapliga framsteg kan göra vår produktion effektivare i framtiden.

Kort sagt så finns det hopp.

Tankar, frågor, korrigeringar?

Don’t women, though, earn less than men in the same job? Yes and no. For example, with doctors, the Bureau of Labor Statistics (BLS) lumps physicians and surgeons together. The male doctor is more likely to be the surgeon (vs. a GP), work in private practice (vs. HMOs), for hours that are longer and less predictable, and for more years.[3] In brief, the ”same job” is not the same. When these variables are accounted for, the pay is precisely the same. What appears to be the same job (”doctor”) is not the same job.

Kan det vara så att den svenska statistiken också lider av denna typ av brister? I sådana fall bör vi sluta stirra oss blinda på lönen i sig och försöka finna de underliggande orsakerna till lönegapet, alltså de sociala skillnader som leder till olika livsval hos män och kvinnor.

Min fientlighet mot begreppet unna sig handlar om mer än hur det används. Begreppet i sig hör ihop med ett upp-och-ner-vänt levnadssätt.

Att unna sig innebär att man belönar sig själv. För vad? För att man lyckats med allt det där som man tvingat sig själv till. För att man lever upp till ideal vars drivkraft uppenbarligen inte kommer inifrån, utan kräver yttre belöningar. Att unna sig är lönen för att man är så duktig på att alienera sig själv.

Att vi unnar oss tyder på att vi ständigt tillämpar självdisciplin. Inte för att vara bra människor, i betydelsen att vi gör ett positivt bidrag till samhället. Nej, vår självdisciplin handlar om att ställa upp på samhällets förväntningar. Tyvärr är dessa förväntningar ofta inte av något värde för någon, allra minst oss själva. Vi ska göra karriär, vara snygga och välanpassade. Med andra ord: Vi ska arbeta hårt, konsumera överdrivet och inte protestera. När sedan ingen annan klappar oss på axeln och säger hur duktiga vi är, då får vi göra det själva. Genom att bära fina kläder eller äta gott, till exempel. Alltså genom att konsumera än mer.

Att vi ständigt befinner oss i detta självdisciplinära tillstånd är skadligt för oss själva och för samhället. Mycket tyder nämligen på att självkontroll är en begränsad resurs. Desto mer vi fokuserar på att leva upp till ytliga ideal, desto mindre energi har vi över till att leva upp till de viktiga idealen. Det är därför det är så jobbigt att ta hand som sin hälsa, miljön och människor nära och långt bort. Vi har för många andra krav på oss.

Att sluta unna sig är ett bra sätt att rensa bort de ideal som saknar inre motivation. Det är ofta de som är meningslösa, då de inte bygger på någon annan grund än en vilja att anpassa sig. Vissa av dem kan förvisso vara goda mål i sig, exempelvis att hålla vikten, men görs av fel anledningar. För att förändra sina inre drivkrafter måste man sluta förlita sig på de yttre.

Om resultatet är detsamma, varför bry oss om vad det är som motiverar oss? Om skönhetsidealet kan få oss att leva hälsosamt, varför inte använda oss av det? Det är helt enkelt inte så enkelt. Att bry sig om omvärldens förväntningar är en börda, medan inre vilja till förändring är en styrka. Anpassning till normer kan innebära positiv utveckling i vissa avseenden, men bryter ner oss mentalt ifall det sker i för stor utsträckning.

Jag unnar mig aldrig något. Jag försöker leva efter en rationellt grundad altruism, i övrigt gör jag precis vad jag känner för. Att unna sig är att ta en paus från ett liv där man regelbundet undviker att uppfylla sina egna behov. Lever man inte ett sådant liv, då kan man inte heller unna sig. Då kallas det att leva.

Tänk om alla småföretagare visste det.

Uppdatering/förtydligande: Det handlar alltså om ett förslag från varje parti, inte partiets fullständiga politik. Jag har dock svårt att se hur miljöpartiets och vänsterns politik i övrigt skulle vara mindre småföretagarvänlig än någon annans.

[...] man märker sällan tolerans för folks rätt att leva som folk gör mest även när det står i strid med de ideologiska modellerna. Det är ett perspektiv som är som bortblåst i svensk debatt.

Göran Hägglund, kristdemokrat.

Folks rätt att leva som folk gör mest? Varför glömde vi att skriva in det i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna?

Denna rätt verkar enligt Hägglunds debattartikel främst innefatta att man inte ska behöva bry sig om genusperspektiv.

Det här är förvisso en konservativ, nej reaktionär, radikalist som förhoppningsvis och förmodligen representerar en mycket marginell grupp människors tänkande, så varför ens bry sig? Tja, kanske för att han är Sveriges socialminister.

Källa: DN Debatt

Ladda ner

Song of a Hungry Poet (Uppdaterad 11 oktober)

Text

It is morning
the sun comes out to play
bring us shadows
and hide the stars away

I’m awoken
the clock is yet to beep
I give up my plans to change
and go to sleep

My mind is empty
like my stomach and my heart
but everything I need is out of reach
and I don’t know where to start

I walk in circles
it feels so comforting
and I don’t care what
life can bring

I don’t want to do a thing

It is morning
and I’m sitting here at ease
I have learned to free the day
I used to try to seize

but deep inside me
something new is growing strong
maybe I’ve been sitting here
for too long

My mind is boiling
I think that it may burst
of all the steps I want to take
which way is the first?

I have called you
to give my life a spring
but noone’s
answering

I just want to do something