Välkommen!

Här följer ett litet tankeexperiment för att se vad som skulle hända om världen var lite mer rättvis. Vad jag förespråkar här är inte att någon överstatlig institution går in och fördelar allas inkomster precis jämnt. Jag gör det här för att inge lite hopp och stilla den oro som många i den rika världen har angående att världens rikedomar inte skulle räcka till för att ge alla ett värdigt liv.

Mina uträkningar har jag slängt ihop baserat på lättillgänglig demografisk och ekonomisk data från olika statistikdatabaser (Nationmaster , SCB och WolframAlpha). Det är en mycket förenklad bild, men jag tror att den kan ge en någorlunda god överblick på världsekonomins potential.

Världens BNP ligger på cirka 46 600 000 000 000 (46.6 biljoner) US-dollar. Detta är alltså summan av värdet av all dokumenterad produktion. Notera att en stor del av den faktiska produktionen i världen inte är inräknad, särskilt från fattigare länder, där lokalt utbyte av tjänster och varor är vanligt. För att vara lite konservativa i beräkningarna antar vi ändå att det är den faktiska summan.

I hela världen bor det 6.79 miljarder människor (år 2009). Delar vi BNP med invånare i världen kan vi få ett globalt BNP per capita, alltså hur mycket som produceras per person, men det är ganska intetsägande. För att få en lättförståelig bild bör vi jämföra lön i nutid med potentiell lön i den tänkta utopin.

Låt oss säga att alla som arbetar delar på lönen från produktionen. Om vi skapar denna framtidsutopi efter modell Sverige så är 54 % av befolkningen i arbete. Detta ger en inkomst på 90 990 svenska kronor per arbetare och år, före skatt.

Per arbetande person skulle hela 62 670 kr per år gå till sjukvård av svensk modell, men det är ingen liten sak att åstadkomma för hela världens befolkning. Kvar har man 28 320 per person och år. Det är inte mycket med svenska mått och har ännu inte betalat exempelvis utbildning eller underhåll för alla som inte arbetar (barn, sjuka och gamla).

Vi har dock bortsett från hur slösaktigt det svenska samhället är. Svenskar lever i små hushåll, istället för att vara flera som delar på hyra och prylar. Svenskar skickar iväg sina äldre för att omhändertas av proffessionella istället för att låta dem bo med familj och vänner. Svenskar slänger och köper nytt istället för att spara och laga. Svenskar använder personbilar istället för kollektivtrafik.

Vi har också bortsett från hur kostsamt det kapitalistiska produktionssättet är, med ständig arbetslöshet, stor byråkrati, produktion som inte utgår från behov, nedbrytande arbetsförhållanden som påverkar hälsan negativt (och därmed ökar sjukvårdskostnaderna markant, bland annat genom den alkoholkultur som är nära förknippad med lönearbete).

Slutligen har vi inte räknat med hur teknologiska och vetenskapliga framsteg kan göra vår produktion effektivare i framtiden.

Kort sagt så finns det hopp.

Tankar, frågor, korrigeringar?